Breaking Bad var något mycket mer än en TV-serie. Den var ett fenomen. Den var en av de fåtal serier som fått näst intill alla att hänge sig åt TV-seriernas värld. Ihop med serier som Game of Thrones och The Walking Dead har Breaking Bad och dess skapare Vince Gilligan, förändrat spelets regler. En våg av enormt påkostade och välgjorda serier har följt i dess spår, och tack vare detta är TV-utbudet just nu överlägset mycket bättre än det någonsin varit. Med detta i bakhuvudet har jag såklart varit extremt taggad på Vince Gilligans nya projekt betitlat Better Call Saul. En spinoff från Breaking Bad, med allas vår favoritadvokat Saul Goodman som protagonist.

Vi som sett Breaking Bad känner till Saul och hans egenheter relativt bra. Därför krävs ingen särskild introduktion när första avsnittet börjar rulla. Efter en kort smygtitt in i Sauls liv efter händelserna i Alberquerque, förflyttas vi bakåt i tiden. Saul lever ett ganska miserabelt liv. Han kör en oerhört oattraktiv bil och har sitt kontor i en vietnamesisk nagelsalong. Han tjänar knappt några pengar på sina hopplösa fall till klienter, men han är samma gamla Saul som man bara måste älska. Hans äldre bror är delägare i en stor advokatfirma, men är av mycket underliga skäl sjukskriven. Saul tar hand om sin bror Chuck, och sover på soffan dennes stora villa.

En dag blir Saul utsatt för en ”scam”, men går såklart inte på det. Istället övertalar han med sin silvertunga de två amatörbedragarna att ta sitt game nästa steg, och utföra ett större bedrägeri med honom. Saker och ting går snett, och Saul hamnar i klorna på den bevisligen sinnessjuke Tuco från Breaking Bad. Tuco är ett av flera ansikten kända ansikten som, enligt Vince Gilligan, kommer dyka upp i Better Call Saul. Detta bidrar såklart med ett extra lager, och det är riktigt roligt att stifta bekantskap med sina gamla vänner från Breaking Bad, pre-Breaking Bad.

Det som förvånat mig mest Better Call Saul efter fem tittade avsnitt, är det oerhört långsamma berättandet. Det är mycket långa scener utan klipp som inte för handlingen framåt, precis som i Breaking Bad. Men här har de tagit det ett steg längre. Jag säger inte att det är dåligt, tvärtom. Man hypnotiseras nästan i vissa fall av den unika berättartekniken. Men jag hade ändå hoppats att det skulle hänt mer vid det här laget. Jag är rädd för att det kommer börja kännas segt om de fortsätter i samma tempo hela säsongen, men det har jag svårt att tro.

Bob Odenkirk är som väntat strålande som Saul Goodman. Hans prestation får mig att mysa var gång han öppnar käften i rutan. Han är, och kommer fortsätta vara ankaret som håller ihop serien. Och så länge han finns, har jag svårt att se hur Better Call Saul inte kommer fortsätta vara riktigt, riktigt bra.