Händelser:
Återblick: Hulken
Återblick: Hulken
Av alla seriefigurer som någonsin utfört hjältedåd (eller antihjältedåd) är Hulken en av de mest välkända. I Sverige, och även internationellt, har det gröna muskelknippet en ovanligt bred publikkännedom för att vara en seriefigur, och detta beror naturligtvis på den långlivade TV-serien The Incredible Hulk som hade amerikansk premiär 1977. Det skulle dröja till sommaren 1981 innan Dr. Banner fick sin överdos av gammastrålning i svenska TV-apparater, men när han väl fick det lades grunden till att de allra flesta svenskar födda på 70- och 80-talen idag får något drömmande nostalgiskt i blicken när Hulken omnämns.

Dr. David Banner är en vetenskapsman som under tragiska omständigheter förlorar sin fru i en bilolycka. Förtvivlad över det faktum att han inte hade den fysiska styrkan att hjälpa sin fru ut ur det brinnande bilvraket, fascineras han av andra människors mirakelhistorier. Han intervjuar människor som fått omänskliga krafter när nöden krävt det, och när han letar efter samband så inser han att gammastrålningen varit hög då intervjudeltagarnas olyckor ägt rum, men att den i samband med hans egen varit låg. Han drar därför slutsatsen att just gammastrålning är nyckeln till människans dolda krafter.

Ivrig av denna insikt vill han experimentera genom att utsätta sig själv för gammastrålning, men på grund av (eller tack vare) ett felmärkt vred i labbet utsätter han sig för extrema doser. Detta orsakar doktorn att förvandlas till en grön lättretad jätte varje gång han blir arg eller rädd (som exempelvis när han byter ett däck på bilen och han slinter med verktygen). TV-serien följer sedan Banners jakt på ett botemedel mot sin egen skapelse, och längs med vägen råkar han ut för diverse livsöden som får honom att förvandlas till Hulken åtminstone två gånger per avsnitt. I fem säsonger.

När jag ser The Incredible Hulk idag måste jag fråga mig själv hur en TV-serie som presenterar samma händelseförlopp i varje avsnitt kunde fungera så bra på sin tid. Hemligheten är historierna. Varje avsnitt må börja med att Banner kommer till en ny stad, fortsätta med att han blir Hulken två gånger och sedan sluta med att han drar vidare till nästa stad, men det är det som pågår emellan Hulkscenerna som mest lockar mitt intresse idag. Manuskvaliteten varierar naturligtvis, nästan lika mycket som skådespelarinsatserna, men här och där lurar faktiskt riktigt spännande historier. I ett avsnitt har man använt sig av autentiska jordbävningsscener, i ett annat hjälper Banner en ung pojke att komma ifrån sin misshandlande far. När manusförfattarna väl fått till det så kan ett avsnitt kännas som en utmärkt minifilm.

Även om skådespelarinsatserna är av minst sagt varierande sort så är huvudrollsinnehavaren Bill Bixby (1934-1993) alltid fantastiskt bra. Av hans prestation märker man att han hyser en stor kärlek till sin karaktär och till projektet överlag. Bixby har en svärta i sitt framträdande, han slår an någonting i mig som tittare som gör att jag känner för hans karaktär. Banner har förlorat sin fru och råkat ut för en olycka som minst sagt förändrat hans liv, från att ha varit en lycklig och framgångsrik vetenskapsman till att bli en förtvivlad och hemlös dagdrivare som planlöst flyr från stad till stad. Att Bixby lyckas beröra så i sitt porträtt av Banner kan ha att göra med att han i verkliga livet förlorade sin sexåriga son och därefter även sin ex-fru som tog sitt liv.

Allt detta under produktionstiden av The Incredible Hulk. Skådespelaren och karaktären har ett tragiskt livsöde gemensamt. Banner besitter en envishet som inte är av denna värld, och trots att varje avsnitt slutar med att han står där och liftar till den sorgsna vinjettmusiken så ger han aldrig upp hoppet. Det är inspirerande än idag. Samtidigt blir man tokig på att han aldrig kan låta bli att lägga sig i farliga situationer. Om han nu är så rädd för att förvandlas till Hulken, kanske han inte borde ingripa i varenda orättvisa han snubblar över. Än mindre borde han ta jobb på racingbanor eller oljeriggar - han kanske borde bli en bibliotekarie som får jobba tyst och ostört? Personligen kan jag tänka mig två tillfällen under det senaste året då jag hade behövt kunna förvandlas till en hulk, men Banner råkade minsann ut för komplikationer varje vecka i fem år. Men det är klart, annars hade ju inte blivit någon kultserie…

The Incredible Hulk producerades innan specialeffekterna gjorde sin riktiga entré, åtminstone i TV-världen. Visst är det emellanåt lite halvpajigt gjort, särskilt när Hulken böjer sig ner för att lyfta upp något och man ser skådespelaren Lou Ferrignos bleka hud under den grönsminkade kalsongkanten. Men med nostalgiska ögon gör det ingenting. Musiken är så fantastiskt dramatisk, det är mycket blåsinstrument och tankarna förs emellanåt till 60-talets Batman som ju fick dras med BAM och POW-skyltar i varenda slagsmålsscen. Riktigt så cheesy blir det aldrig, och dessutom är inte Hulken särskilt mycket för att slåss. Han kastar iväg nån skurk, oftast i slow motion, och sedan springer han och gömmer sig tills han blir David Banner igen. Såvida inte en vacker kvinna är i fara, då lyfter han först upp henne och trippar försiktigt iväg tills hon är i säkerhet. Det var ett medvetet val att göra Hulken lite mer verklig - huruvida det ordet kan användas i sammanhanget - men att det inte handlar om ett animerat monster stor som en stad gjorde naturligtvis att fler kunde knyta an till TV-serien och karaktärerna, till skillnad från 00-talets biofilmer som kanske mest engagerade Marvel- och actionfans.

När den femte säsongen skulle börja sändas på amerikansk TV hösten 1981, kände den dåvarande programchefen på CBS, Harvey Sheppard, att The Incredible Hulk hade gjort sitt. Han la helt sonika ner produktionen av TV-serien, trots att den femte säsongens sju första avsnitt redan spelats in. Dessa visades sedan sporadiskt på CBS under höst- och vårsäsongen 1981-82, men på grund av den plötsliga nedläggningen hann producenterna aldrig planera en ordentlig final, i vilken det var tänkt att David Banner äntligen skulle finna ett botemedel och bli fri från sin plågoande. Istället slutar alltså den femte och sista säsongen abrupt, och efterföljdes några år senare av tre riktiga kalkoner till TV-filmer som istället fick knyta ihop säcken. The Death of The Incredible Hulk var den sista av dessa tre, och den gjordes 1990, hela nio år efter tv-seriens slut.

Jag har alltid undrat varför Dr. Banner i serietidningen och i biofilmerna heter Bruce, medan han i TV-serien hette David. Den enkla anledningen är att producenten Kenneth Johnson ansåg att Bruce var ett för homosexuellt namn och ersatte det därför med David, som var Johnsons sons namn. Bruce fick duga som mellannamn, vilket också visas på Dr. Banners gravsten som syns i varje avsnitts intro. Hoppla! Det finns oändligt mycket mer trivia om The Incredible Hulk, bland annat att Kenneth Johnson ursprungligen ville att Hulken skulle vara röd då han ansåg att den färgen skulle spegla ilska bättre. Men alla sådana små faktaguldkorn skulle räcka till en hel artikel till. Tills dess finns alla säsonger av TV-serien och de efterföljande TV-filmerna att köpa på dvd.
ARTIKEL SKRIVEN AV:
daniel.holmen@tv-serier.nu
5 följare
Ser just nu: Medium
SENASTE ARTIKLARNA
Det nya sättet att bedöma TV-serier!
Android-appen är här!
iPhone-appen är här!
VAD ÄR TV-SERIER.NU?

Hur långt har du egentligen sett av Game of Thrones? När kommer nästa avsnitt av The Walking Dead ut?

TV-serier.nu hjälper dig att hålla koll på alla TV-serier du följer. Som medlem hos oss får du en enkel överblick över dina serier och kan dessutom följa vad dina vänner tittar på, sätta betyg och hitta nya, spännande TV-serier.
Välkommen!

Ladda ner vår app från App Store eller Google Play!

Hämta i App Store Ladda ned på Google Play